Lang Lang er til de grader hypet av de som ikke elsker å hate ham og der enkelte bukker for Pollini og kaller ham Grande mener andre de spiller bedre selv.
Så spiller de også så forskjellig at man kan lure på om de spiller samme stykke. Er den ene lang og ferdigfølt - den andre kort og ufølsom? Se på disse to klippene, der de hver for seg formidler en av Chopins nocturner.
De eldste først - her kommer Maurizio Pollini:
Så Lang Lang:
Jeg har også en preferanse når det gjelder disse to. Det sterkt parfymerte sperrer for det som ligger dypere. Det som er tilnærmet uparfymert er kanskje mindre besnærende ved første åndedrag, men det er ærlig og gir det indre større plass. Det er ekte. For meg er det Pollini som er den store. For meg er Pollini lang og Lang kort. Tempoet er unntaktet som bekrefter regelen.
4 comments:
Det var verkligen en stor skillnad. Jag hörde Lang spela nåt Rachmaninovskt en gång och det lät bra, men här..nej. Håller med dig! Och hur var det Sibelius sa, jag ger friskt källvatten istället för champagne? Det sistnämnda gör att du nästa morgon glömt bort vad som hände dagen innan.
Så i dette fall blir Pollini den store mästaren! :)
Fin liknelse Marcus! :)
bloggsvar: Det kanske sitter i händerna, hehe, nä men det är bara och köre på med den jäst som funkar bäst :)
Och ingen fara om det är på norska, danska hade kanske dock varit mer svårt ;)
--
Marcus är lite av en Sibelian i alla avseenden, filosofi som musik ;)
Ha det bäst!
Jag gillade inte Langs minspel. Men i mina öron lät det mycket vackert - och olika - det de båda spelade.
Post a Comment